HUMANS OF MEDPEOPLE

Jamila – Sjuksköterska

Min stora passion i sjukvården är de äldre. Jag arbetar i hemsjukvården via en vårdcentral sen 1,5 år tillbaka. Arbetet är väldigt självständigt med stort ansvar som påföljd vilket ställer höga krav på kontinuerlig kompetensutveckling, kunskap, erfarenhet och förmåga att fatta snabba beslut. Till skillnad från de flesta andra jobb inom sjukvården, där patienten är inneliggande på sjukhus, är jag nu i patienternas hem på patienternas villkor. Min arbetsmiljö är patienternas hemmiljö. Jag behöver vara anpassningsbar och känna in vem det är jag har framför mig, bedöma risk och friskfaktorer och planera för en god omvårdnad i hemmet. Många av de patienter jag åker hem till är sjuka äldre och har oftast insatser från hemtjänst, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, ledsagare, biståndsbedömare med flera och ofta agerar hemsjukvården som spindeln i nätet mellan dessa aktörer. Det kan vara sjuksköterskan som just upptäcker att en patient exempelvis är i behov av utökade service insatser från hemtjänsten eller behöver genomgå läkemedelsgenomgång för att säkerställa korrekt behandling och uppföljning. På så sätt är det en hel del administration i mitt arbete. Det jag gillar mest med mitt jobb är att få träffa alla dessa individer som levt ett så långt liv. Många äldre är otroligt tacksamma för den hjälp de får men jag blir också oerhört tacksam av alla dessa möten jag får på köpet, de har alltid en spännande historia att berätta! Det är inte ovanligt att unga blir upprörda eller saknar tålamod och tid för äldre, och viktigt är här att påminna sig om att det faktiskt är de äldre som varit en del av den nutid vi lever i. Många har slitit, jobbat, betalat skatt och helt enkelt bidragit till det Sverige vi har idag. Dessutom tror jag det är viktigt att förstå hur många äldre det är som är ensamma. Vissa äldre har exempelvis aldrig fått barn och har heller inga anhöriga, vilket kan göra att jag som sjuksköterska är den enda personen de träffar på hela veckan, ibland är det bara jag som gratulerar på ännu en födelsedag i ensamhet. Tänk om vi alla skulle ta lite mer ansvar och faktiskt ge den kärlek och respekt som de äldre förtjänar? Så länge det är hjärtligt tror jag inte att det behövs några superresurser utan det kan vara alltifrån att resa sig på bussen för att lämna plats eller knacka på hos grannen då och då och höra hur hen har det. Gör vi bara lite så får vi tusen grejer tillbaka. Människan är ett flockdjur och en dag är vi alla gamla, och ingen människa mår bra av att vara ensam. Varken du, jag eller grannen.