Emma – Sjuksköterska

Sachsska barn- och ungdomssjukhus är en del av Södersjukhuset och samtidigt en del av min vardag. Här bedrivs kvalificerad akut- och specialistvård från för tidigt födda barn till ungdomar upp till 18 år. Med utgångspunkt från FN:s Barnkonvention arbetar vi i tvärprofessionella grupper med olika specialistkompetenser och tillsammans med barnens föräldrar. Jag är sen september 2017 anställd som sjuksköterska på en avdelning vars fokus är på direktinläggningar från akutmottagningen. Det kan vara alltifrån kramper till hjärnskakningar till svåra infektioner. Jag har väl alltid varit intresserad av att jobba med barn. Innan jag pluggade till sjuksköterska arbetade jag på en förskola och gillade att jobba med just barn. Allt vänder så fort med barn vilket är utmanande och kul. Å ena sidan kan ett barn insjukna extremt fort men å andra sidan också tillfriskna lika snabbt. Jag hade för inte så längesen hand om en familj vars lilla nyfödda pojke runt ett halvårs ålder, hade en genetisk sjukdom som påverkade organen och framförallt andningen. Vi visste alla att han inte skulle klara sig och att tiden var knapp. Jag minns så väl hur mamman till pojken en kväll satt och höll honom nära i sin famn hud mot hud, och frågade mig “Är han död nu?”. Den känslan, att faktiskt inte veta och därav inte kunna svara “Ja” eller “Nej”, var så olustig. Jag ville bara sjunka genom jorden. Det jag svarade var “Jag vet faktiskt inte men fortsätt håll honom så nära som du gör”. Han dog inte den kvällen utan lämnade sitt liv några timmar efter jag slutat det passet. Jag var själv gravid den här tiden och det visste föräldrarna om, vilket gjorde situationen extra känslosam. Allt slutade ändå väldigt fint i form av en ceremoni som en imam höll i då familjen var muslimsk. Ett stort gäng med över 30 personer var med i visningslokalen som tillsammans bad ihop. Jag fick vara med och göra iordning pojken i en vacker vagga, och även delta under ceremonin. Vi fick en så öppen och härlig kontakt jag och den här mamman. Så det här fallet tänker jag ofta på. Hela situationen var otroligt sorglig men samtidigt så fin. Ett minne som nog aldrig kommer att suddas ut.