Jag är sjuksköterska och specialiserad på snoppar. Skämtåsido. Men jag jobbar på en urologklinik och de flesta som hör det tror att jag jobbar med snoppar dagarna i ända. Så är det inte riktigt. Urologi är mycket mer än det och till exempel så arbetar jag mycket med njursten och dess behandlingar. Vid njursten bildas stenar som kan följa urinen ner i urinledaren. Där kan de hindra urinflödet och ge svåra smärtor. I början är njurstenarna små som sandkorn och följer lätt med urinen ut ur kroppen men större stenar kan fastna, antingen i njurbäckenet eller i urinledarna. Skulle njurstenen vara för stor måste den tas bort och den vanligaste behandlingen för det är en så kallad stötvågsbehandling, vilket innebär att stenen krossas. Den här behandlingen utför vi på den mottagning jag arbetar på, och behandlingen tar bara någon timme och man får oftast åka hem samma dag. Jag arbetar dels kliniskt men också administrativt där jag har hand om mottagningen med bokningar och sånt, men även med utbildning mot primärvården dit en del patienter kommer efter att vi har tagit hand om dem. Då är det till stor hjälp att distrikssköterskorna där har fått en utbildning i urologisk omvårdnad. Eftersom jag får göra så mycket olika grejer blir mitt arbete varierande och på så sätt väldigt kul. Patientgruppen är också riktigt kul. Jag minns en 85-årig dam jag jag var i kontakt med gällande just en njurstensbehandling. Oftast är patienterna rätt angelägna om att få bukt på sina besvär, men den här damen var bestämd över att anpassa sina behandlingar efter hennes späckade schema. Hon utbrast en gång “Om jag kan komma på tisdag? Nej nej, då kan jag inte komma för då ska jag ha högläsning för de äldre på ett äldreboende”. Det var så underbart att höra henne prata så. Och det är ju faktiskt ofta så – att man blir inte äldre än vad man gör sig. Hennes livsglöd tänker jag ofta på och jag blir inspirerad av att bli likadan när jag är gammal.
