”Att jobba på hjärtintensiven är faktiskt precis som det låter. Nämligen intensivt. Dagarna där kan gå från noll till hundra. Det händer dramatiska saker mest hela tiden. Förra veckan hade jag exempelvis hand om en man, inte särskilt gammal, som kom in till oss för att göra en helt vanlig kranskärlsröntgen. Det innebär att man går in i handleden med en tunn slang, som förs vidare upp till hjärtat. Detta gör man för att se om några blodkärl är förtätade, så kallad åderförkalkning. Har man tillräckligt förtätade kärl så behandlar man det med en ballongsprängning och oftast blir det bra. Den här mannen hade tyvärr inte den turen. Under själva röntgen fick mannen ett lungödem som några dagar senare på vårdavdelningen resulterade i döden. Något som började i en ända av att vilja ligga steget före och förebygga eventuella hjärtproblem, slutade med det som undersökningens syfte stod i motsats till. Det hela blev ännu sorgligare av att mannens fru också var sjuk, och kunde därav inte ta farväl. Vi som jobbar där blir som sagt vana vid att det kan bli en handvändning i någons tillstånd på bara en sekund. Spännande men såklart också lite läskigt. Dessutom känns hjärtat som ett väldigt laddat organ. Det märks hos såväl patienter som annan vårdpersonal. Många blir lätt skärrade när det är hjärtat som sviktar. Hjärtat är väl på sätt och vis också det viktigaste organet, även om många organ är i samspel.”
