Jag har jobbat på läkemedelsföretaget Pfizer sedan 2003. Redan när jag läste på universitet i början av -90 talet visste jag att det var inom läkemedelsindustrin jag vill jobba. Jag har alltid velat jobba med något som gör skillnad på riktigt. Det bästa med mitt jobb är att få bidra till att fler människor ges möjlighet att må bättre, genom att de får tillgång till forskningsresultat i form av bra vacciner och mediciner. Med hjälp av moderna läkemedel kan så många människor få möjligheten till ett friskare och bättre liv. Mina första år inom branschen inriktade jag mig mycket inom smärta, gynekologi och medicinsk teknik. Idag jobbar jag mer med generella systemfrågor inom hälso- och sjukvården såsom subventionssystem där bland annat den framtida finansieringen diskuteras friskt. En drivkraft för mig är hur Sverige kan effektivisera byråkratin kring prissättning av nya läkemedel. EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, ansvarar för att bedöma att nya behandlingar har större nytta än risk och när det är klart är läkemedelsbehandlingen godkänd att använda i Europa. I Sverige tar det sedan i snitt ytterligare ca 280 dagar innan en ny behandlingen kan användas. Det beror på att läkemedlet ska prissättas och utvärderas av myndigheter. Vissa grupper av patienter har inte den tiden att vänta, exempelvis de med svårbehandlad cancer eller muskeldystrofi. Här har alla aktörer ett ansvar att hitta en ny lösning. Idag drabbas patienter som kan tvingas vänta allt för länge på nya behandlingar. Det kan göra mig frustrerad. Ett annat område som bekymrar mig är att fortbildningen bland svenska läkare minskar. Det blir även allt färre svenskar som deltar vid internationella medicinska kongresser. Även om man kan ta in kunskapen som presenteras så går svenska läkare i allt högre grad miste om viktiga kontakter med internationella forskningsnätverk. Det är oroande, jag hoppas att jag via vår branschförening kan vara med och bidra till en förbättring.
