”Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på när jag 2015 började min utbildning mot sjuksköterska. Det kom dock att bli tre år utav mitt liv där jag verkligen dedikerade all min energi för att ge bättre förutsättningar för blivande men också befintliga sjuksköterskor. Jag läste på om allt kring sjuksköterskans historia och hens situation i dag. Jag började förstå varför situationen med dåliga arbetsförhållanden, miljö, löner, såg ut som den gjorde. Jag ville förändra, fast vem skulle lyssna på mig?
Jag beslutade mig snabbt då för att jag var tvungen engagera mig i olika organisationer för att folk skulle lyssna. Inom loppet av 1år var jag ordförande för sjuksköterskorna i Medicinska föreningen vid Karolinska institutet, vice ordförande för Vårdförbundet student och styrelseledamot i ENSA (European nursing student association). Nu kunde jag påverka. Jag började debattera, radiointervjuer, något tv-inslag. Debattera var det som jag fastnade för, då kunde folk kommentera och svara, mest blev de i Dagens medicin.
Trots allt jobb utöver skolan så kände jag att inget hände, och något måste ju hända? Speciellt med lönerna tänkte jag. En bekant fick jobb efter gymnasieexamen och gick in på 25.000. I samband med det blev jag erbjuden att gå med i organisationen “Inte under 25K” , jag tackade givetvis ja. Jag förstod att vi hade en liten kassa, men en manifestation ska bli av och vi ska omorganisera oss, 25.K räcker inte längre.
Jag samlade drygt 10 pers från olika skolor i Stockholm, vi sågs i “Grottan” på Sophiahemmet. Jag började berätta min plan, vi måste höja ingångslönerna, löneutvecklingen är icke-existerande. Dem flesta höll med. Vad ska vi begära då? Frågade dem mig. Utan att blinka svarade jag “30.000”. Alla blev osäkra, vred på sig, “så mycket?”. Jag började förklara utifrån allt jag läst, alla mina erfarenheter från engagemang i Europa varför vi som sjuksköterskor förtjänar 30.000. Efter mötet avslutat hade jag inte fått igenom 30.000, personerna jag samlat tyckte de var för mycket.
Jag tillkallade ett till möte, förberett ett inspirerande tal, och försökte få alla att förstå att 30.000 var rimligt. Jag berättade om min idé till nya namnet “ Inte under 30K – vi är skillnaden mellan liv och död” och försökte med alla tillväga gångsätt få dem på min sida. Dem hade redan hört siffran, och jag tänkte att de skulle bli lättare och de blev det. Vid mötet avslut så hade vi kommit överens om att en manifestation skulle organiseras, denna gång med namnet “ Inte under 30K – vi är skillnaden mellan liv och död”.
Detta var 2017. I år 2018 så har det spridit sig. Göteborg höll sin manifestation, med samma namn med god uppslutning. Bland studenterna runt om i vårt avlånga land talas de hela tiden om hur 30.000 är den rimliga ingångslönen. Flera facebook-grupper startas. Sjuksköterskestudenter vet nu innan examen deras värde. Jag själv, när jag ser tillbaka på det kunde inte vara mer stolt över hur jag tillsammans med personer runt omkring mig lyckats inspirera så många att faktiskt värdesätta sig och sin kompetens rätt. Vi är skillnaden mellan liv och död! ”- Milo