”Jag var 16 år när inbördeskriget i Libanon var som värst. Min kärlek för medicin slog rot redan där. Jag arbetade som volontär och fick vaccinera barn i de utsatta områdena. Jag fick lära mig av en läkare som var på plats för de mest drabbade i kriget. Inte hade jag kunnat ana som liten tjej att jag en dag skulle lära mig hur man plockade granatbitar från bomber ur människors kroppsdelar. Jag fick se mänsklighetens utsatthet och fruktan inför döden med mina egna ögon. Den erfarenheten fick mig att kämpa för en läkarexamen. Från ett hem med 10 syskon hade mina föräldrar inte råd att finansiera min utbildning i Libanon vilket gjorde att jag flyttade utomlands för att starta min bana mot legitimerad läkare. Det var också en utmaning att på den tiden slå sig fri som kvinna och dessutom på egen fot i ett nytt land. Till slut blev jag läkare och även fru och mamma till två döttrar. Kämpandet fortsatte genom att flytta till Sverige och komma in i det svenska systemet och kulturen. Efter en stor prövning blev jag specialist i barn- och ungdomsmedicin och jag subspecialiserade mig i barn- och ungdomsneurologi. Man kunde tycka att livet hade gett mig nog med påfrestningar. Men tydligen inte tillräckligt. Min man och pappa till mina barn blev allvarligt sjuk, och vi flyttade därmed till Spanien. Jag bedrev på den tiden en väldigt intressant forskning om mitokondriella sjukdomar och hade hunnit publicera artiklar med framgångsrika forskare på Karolinska Sjukhuset i Huddinge, men fick abrupt lämna laboratoriet i samband med min mans insjuknande och flytt till Spanien. Väl där gick min man bort och ytterligare en prövning var ett faktum. Ensam med två döttrar tog jag mig igenom en svår tid i Spanien och i samband med att min äldsta dotter flyttade tillbaka till Sverige efter sina avslutade universitetsstudier i Barcelona, tog jag och min andra dotter oss åter till Stockholm efter 10 år. Med erfarenhet av flera arbetsplatser inom privat och offentlig sektor i olika länder, kände jag att ”nu vill jag driva något eget”. Från en tanke till verklighet blev drömmen sann. Idag driver jag Barncentrum Solna BUMM, en barn-och ungdomsmedicinsk mottagning i Solna på uppdrag av Region Stockholm, och det tillsammans med mina två döttrar. Vi tar emot barn och ungdomar mellan 0 och 18 år och vi är 16 stycken som arbetar ihop. Vi har ett neuropsykiatriskt team som utför neuropsykiatriska utredningar och vi har även uppdrag för psykisk ohälsa för barn och ungdomar. Det är otroligt roligt att få driva en mottagning tillsammans med min familj och samtidigt få förvalta den kunskap jag erhållit under åren i både europeisk- samt svensk sjukvård. Jag är så lycklig som valde den här banan och jag älskar mitt yrke. Det är från det jag samlar mest kraft och därmed kan ge min tid och lärdom till andra. Har du eller någon annan en längtan efter att bli läkare så tveka inte. Du får möjlighet att hjälpa andra och påverka samhället i en positiv riktning.”
