Nina – Sjuksköterska

”Min vardag består i att möta personer inom socialpsykiatrin som besväras av schizofreni eller andra psykossjukdomar. Jag arbetar som sjuksköterska och har hand om två gruppbostäder inom Stockholms stad. Där arbetar boendestödjare på plats för att stötta de boende, och jag åker runt till boendena för att sköta medicinering och ha vardagliga samtal. De flesta som bor på dessa boenden är mellan 40 och 75 år gamla och tyvärr åldras personer med långvarig schizofreni ca 15-20 år snabbare. Sannolikt beror detta dels på att den medicinering som är mest effektiv också har en rad olika biverkningar, men också på grund av att många med schizofreni ofta lever osunt och exempelvis är störrökare. Det är därför inte ovanligt att personer med psykossjukdomar också får diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, försämrad tandstatus samt blir extremt trötta. De flesta som insjuknar är runt tonåren och många har känt på sig innan diagnossättning att något inte riktigt stämmer. De kan till exempel ha märkt att de hakar upp sig på småsaker, att tankarna snurrar iväg, att de vill isolera sig eller ser världen på ett annorlunda sätt. Många upptäcker som sagt att något inte är som vanligt och är därmed medvetna om sin sjukdom. Ibland kanske inte de insjuknande eller de insjuknandes anhöriga reagerar på symtomen och därmed låter sjukdomen fortgå. Händer det är risken större för att de drabbade blir paranoida, psykotiska eller får vanföreställningar. Får en däremot hjälp i tid så finns idag god hjälp för att leva ett gott liv. Mycket av dagens behandling kombineras av läkemedel men också av vardaglig hjälp. Min känsla är att vården går framåt och förbättras hela tiden. De som insjuknar idag som unga har ett mycket större nätverk, får regelbunden hjälp och adekvata läkemedel. Det märks skillnad från den tiden då Beckombergas mentalsjukhus var igång där patienter bland annat tvångsduschades och var inlåsta. 24 stycken av deras boende kom till oss efter att de stängde ned sjukhuset 1995 och flera av dem hade kraftiga men från deras illa behandling. Tacka vet jag utveckling och Sveriges förbättrade förutsättningar att ta hand om de som behöver psykiatrisk hjälp idag.”