Jag ska i höst påbörja min fjärde termin på sjuksköterskeprogrammet. Mitt mål är att en dag bli barnmorska och vägen dit är att först bli sjuksköterska. Innan jag började plugga jobbade jag som hälsopedagog med förebyggande hälsa där fokus låg mycket på kost, träning och beteende. Friskvård är det jag gillar bäst, vilket barnmorskeyrket är en del av också. Jag har två barn och blev väldigt inspirerad av kvinnosjukvården efter att jag själv fött barn. Allt som hade med barnafödande var så häftigt och jag kände att “det här vill jag vara nära hela tiden” och tanken om att bli barnmorska föddes nog då. Det blev också tydligt hur oerhört viktigt allas jobb inom förlossning och eftervård var, eftersom man som kvinna är så mottaglig och känslig för allas inverkan. Personalens empati blev så betydelsefull. Nu i sommar har jag arbetat som undersköterska på en medicinsk BB-avdelning, alltså den avdelning dit familjer kommer precis efter att de fött barn. Där får familjerna hjälp med amning, bebisarna undersöks av barnmorskor samt barnläkare och familjerna blir generellt förberedda inför hemgång. Eftersom jag själv varit i samma situation som de här kvinnorna har det varit extra roligt att få ha nära patientkontakt med dem. Att erbjuda de där extra sakerna som att få hjälp med att bädda om sängen, ta in extra saft eller att bara finnas där om tårarna sprutar har varit så fint. Jag minns min första vecka på avdelningen, hur en nybliven mamma som hade haft svårt att få igång amningen, blev ledsen av att en barnmorska uppmanade till amning innan en provtagning på bebis. Mamman kände sig trängd och blev stressad av tanken att amma på beställning. Jag såg att kvinnan blev ledsen och stannade kvar hos henne och hon berättade då att hon tvivlade på om hon ville byta barnmorska då hon upplevde en viss okänslighet hos barnmorskan. Efter lite övervägande kom kvinnan fram till att hon ville prata med barnmorskan på egen hand och resultatet blev jättebra. Barnmorskan visste inte om att amningen var en så öm punkt och bad om ursäkt för om hon hade uppträtt burdust, och kvinnan i sin tur var glad över att hon stod upp för hennes känslor och upplevelse, samt att hon tog det direkt med barnmorskan. Innan familjen åkte hem kramade kvinnan mig länge och tackade specifikt för att jag hade funnits där och gjort det där lilla extra, som att bolla med henne om vad hon hade känt. Alla de här typen av mötena ger en så mycket och det är det som gör att jag ser fram emot att få ha kvinnor som min framtida patientgrupp. Att få känna av vad det är för familj jag har framför mig och att känna av stämningar där mitt agerande som personal är så viktig, är det som utgör basen i min drivkraft. Dessutom är de barnmorskor jag träffat så inspirerande i både yrkesrollen men också som personer. Jag tror helt enkelt att jag är såld på barnmorskeyrket.
