Cecilia – Läkare

Efter att jag tog studenten började jag plugga med detsamma. Det var kanske inte helt givet att det var just läkare jag skulle bli, men att jobba inom vården – det har nog alltid varit en dröm. Att få träffa alla olika typer av människor och hjälpa dem, är troligtvis det som varit den starkaste dragningskraften. Sen är jag också väldigt nyfiken av mig. Jag vill lära mig så mycket som möjligt och gillar detektivtänket, och kanske var det det som fick mig att bli just läkare. Att få bli en Sherlock Holmes i vårdmiljö. Precis nu, för bara några veckor sedan, tog jag läkarexamen och hade inte kunnat vara lyckligare. Även om läkaryrket blir nytt så har jag sen jag började plugga, på somrarna jobbat i vården som vårdbiträde eller undersköterska. Det är jag glad över då jag lärt mig massor av den grundläggande omvårdnaden, men också för att jag hoppas att det kommer att hjälpa mig som läkare i förståelsen för hela teamarbetet. Eftersom hela laget, oftast en läkare, en sjuksköterska och en undersköterska, tillsammans tar hand om patienten är det av stor vikt att förstå varandras arbetsuppgifter. Att det till exempel kan ta otroligt lång tid att bara få upp en gammal patient ur sängen är något jag fått lära mig mina somrar som undersköterska. Ju bättre lagkänsla personalen har desto bättre vård får patienten. Jag minns speciellt en sommar som jag jobbade. Det var på ett sjukhus och det kom in en man som hade legat ute länge med smuts över hela kroppen. Han var i dåligt skick med muskelsönderfall och det visade sig ganska snabbt att han hade ett alkoholmissbruk och var hemlös. Vi på avdelningen var ganska oroliga för honom då vi inte var säkra på hur han skulle återhämta sig. En dag när jag kom tillbaka till avdelningen efter bara några få dagars ledighet, så såg jag en välvårdad karl sitta och läsa i dagrummet. Jag trodde att det var en anhörig som var på besök men när jag passerade honom så såg jag – det var ju han, den hemlösa mannen, som satt där så ren och fräsch. Jag gick fram till honom och berättade för honom hur mycket piggare han såg ut och vi satt där och pratade ihop. Han var så trevlig och vi hade berikande samtal. Det var mäktigt att se honom bli en helt ny person. Det var två helt skilda bilder av honom från det att han kom in och tills att han lämnade sjukhuset. Och just det – att ens bild av någon kan ändras så drastiskt är viktigt att tänka på i alla sammanhang då bilden av en människa vid första anblick kan vara en helt annan än vem människan egentligen är.